Väntar...

Två talgbollar och ett skelett, världens enklaste och snyggaste fågelbord....
Nu väntar vi med iver på att talgoxarna ska komma och äta (picka ut ögonen). När det blåser dansar skelettet i vinden och allt som oftast hamnar ett ben eller en arm runt järnstängslet. I morgon hoppas jag att få lite utdelning utav min givmildhet till småfåglarna, bara det inte blåser så mycket så ska det nog våga sig hit! Jag är övertygad om att det blir en underbar syn. Fågelfröna som jag hällde ut i håret på dockan i bakgrunden, de bara försvann. Jag såg aldrig skymten av någon fågel dom blev säkert uppätna av en råtta på natten.