På väg hem tar jag omvägen förbi den lilla parken med kastanjeträden och fyller handväskan.
När jag fyllt skålarna kommer någon annan dit och bygger en liten kastanjeväg. Den är kort och leder ingenstans, men det gör inget för den är så fin att man gärna åker fram och tillbaka flera gånger.
Finast är kastanjerna när dom är alldeles nykläckta, blanka och runda, då är det svårt att hålla fingrarna borta.
Onödigt, men oh så fint. Som så mycket annat här hemma.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?