torsdag 12 september 2013

Lekmagin som sinar...




Det är inte så ofta nu för tiden som jag hittar sådana här små lekrester men jag blir glad varje gång jag gör det. Stök har jag svårt för men det här betraktar jag inte som stök utan en liten rest av den lekmagi som små barn har. Det känns nästan som att gubbarna fått ett eget liv av barnen och som att jag stör när jag går förbi. Så fort jag vänder ryggen till tycker jag mig höra hur de börjar röra sig och viska till varandra. Jag önskar att jag hade fotat alla sådana här scenarion genom åren och sparat i en särskild mapp. Fast jag är så nostalgisk av mig så jag skulle förmodligen gråta varje gång jag tittade i den. Jag tyckte nyss jag värpte fram dem och nu måste jag köpa rakgrejer åt den äldsta....

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Vad tycker du?