Det här kan jag inte sluta tänka på....
Varför sparar en del människor på sådant som dom vet eller förmodar inte kommer att komma till användning? Hur kort ska ett snöre vara för att inte kunna användas? Var asken med i hennes ögon obrukbara snören en metafor för något annat? Brukade hon ta fram asken ibland och känna samhörighet med sina snören? Det är skillnad på en sparare och en samlare, den som spar har ofta bara svårt att kasta och men att samla är en aktiv handling, hennes lilla låda med etikett borde tillhöra det senare.
Jag skulle så gärna vilja se den där lådan och prata med henne om den. Kanske ville hon bara sätta griller i huvudet på dom som skulle ta reda på allt efter henne, hon har deffenetivt lyckats med mig...
För många år sedan träffade jag en kille som berättade detsamma. Hans äldre släkting hade också en låda med den texten.
SvaraRaderaDET sätter griller i MITT huvud.
Det måste ju bara handla om samma tant. Hur var killen jag träffade och "väninnan" släkt? Eller är det, nej det kan det inte vara, väl, en skröna? Eller finns det många tanter som samlar på korta snören? Kanske en hemlig snörsamlarklubb? HUr blir man medlem, i så fall?
Jaa en hemlig klubb!
SvaraRaderaDen går vi med i. Om vi bara börjar samla och berättar runt för alla så kanske det når fram till någon av de invigda. (vi kan ju fuska lite och klippa ihop en liten startsamling, frågan är bara längden). //Sanna