Kärleksmumms

Häromdagen så bakade jag kärleksmumms till ett av mina sjuka barn som behövde det för att bli frisk. När jag sträckte mig efter kokosen i skafferiet så mindes jag den här synen som så ofta mötte mig för ungefär åtta år sedan. Ibland var det kokos ibland annat som skulle provsmakas/undersökas. Jag tycker att det är så förfärligt synd att barn växer, jag saknar min lilla skafferiråtta.

Kärleksmummsen blev goda men jag kan inte låta bli att tänka på likheten mellan avklippta naglar och kokos. Tänk vad det skulle riva i halsen om någon bytte ut innehållet i min kokospåse.... Tyvärr så stoppar inte den här tanken mig från att äta alldeles för många bitar, jag trugar barnen och mannen så att de ska ta slut fort.