Om jag är ledig en vardag så kan jag efter att familjen schasats ut genom dörren njuta av min frukost i lugn och ro. Visst gillar jag dom men det är väldigt skönt att sitta här alldeles ensam. Eller kanske inte helt ensam, så här års när det är kallt ute och inne så tar jag gärna med mig min räv som värmande sällskap.
Om jag är för trött för att läsa så finns det annat att roa sig med, barnens pärlplattor måste dammas av ibland.
Tillsammans med mina djur känner jag mig aldrig ensam, vår vänskap är kravlös och lustbetonad. Vi delar på allt, precis allt.
Till slut så får jag dåligt samvete, här ligger jag och slöar medans alla dom andra håller landet flytande, då kliver jag upp och hämtar en påtår. På vägen ut till köket kan det hända att jag fyller en tvättmaskin, om jag orkar.
Fint. Lite Bauerprinsessa goes Paris 1920.
SvaraRadera