Jag fastnar framför regndropparna på fönsterrutan och tittar ut. När jag var liten var det här mormors hus och ibland när jag var ensam här hos henne och inte hade någonting att göra så hängde jag i fönstret precis som nu. Enda skillnaden är väll att nu har jag alltid något att göra men jag kan bli lika uttråkad för det. Det som jag fastnar för är trafikljusen, det eviga växlandet från rött...
...till orange..
..och grönt.
Sedan rött igen, jag blir både lugn och stressad av det eviga, långsamma växlandet. Här står jag och slösar bort livet men jag kan inte få loss blicken, den sitter fast. Och det är lite skönt att stå här, för efter en stund så blir man alldeles tom och bara tittar, ända tills man kommer på att man slösar bort dagen. Men om man står kvar en stund till så blir man tom igen...
Försöker bestämma vilken färg som är finast, kanske rött vinner. Orange har aldrig varit nära att vinna även om den är kortast och mest sällsynt. Mormor hade en klocka som tickade, det har inte jag. Gillar inte att höra att tiden går det räcker att man vet det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?