Det regnar och jag längtar tillbaka till ett träd. Ett träd med slät och silkig stam. På balkongen kan jag sitta och beundra trädet innan jag går ner och smeker stammen. Undrar om det är någon som gör det åt mig eller om längtan är ömsesidig. Om solen skiner för mycket slår jag upp dom gröna balkongdörrarna och sitter mellan dom, inte där inne för jag vill kunna känna havsbrisen och se mitt träd.
Ibland när det blåser riktigt hårt och om jag lutar mig över räcket så kan vi nå varandra en kort liten stund, mina fingrar mot trädets tunna grenar. Nästa gång vi ses ska jag krama dig länge.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?