Igår fick jag äntligen beskedet att min magister uppsats är godkänd!
Blev jag glad? Öppnade jag fönstret och lät omvärlden ta del av min oförställda glädje? High fiveade jag med mig själv? Nej, jag bara konstaterade bara lite kort, ja men så bra.
Jag BORDE bli överlycklig, ett års slit och ångest är över, klart, godkänt (nej, man kan inte få VG eller MVG på mitt program..)
Vilken tråkmåns jag har blivit. När något går åt skogen så ältar jag det gärna i dagar och veckor men när det går bra då rycker jag bara lite på axlarna och ser sen fram emot nästa tenta/tråkigt måste. Tänk om man kunde älta glädjeämnen istället?
När skolan är slut så ska jag försöka bli glad och rolig igen, min plan var inte att bli en medelålders, tjurig och pessimistisk barnmorska. Men det känns lite oroväckande just nu....
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?