Hos kalvarna

I söndags försökte vi oss på en familjeutflykt som slutade med att jag och mannen jagade ett vansinnigt barn runt en kyrka, en sån där fin liten vit kyrka med ortens fd innevånare begravda runt den. Där fick vi jaga vårt arga, skrikande och svärande barn som absolut inte tänkte bo med oss längre. Men innan detta hände hade vi ett par fina timmar med hopp från höskullen och nyfödda kalvar som diade, utom den på bilden som var mer intresserad av att kika på sin spegelbild i vattnet. Jag vet inte om lantluft är så nyttigt för mina stadsbarn. All den där ilskan som han hävde ur sig berodde antingen på att han fått för mycket energi och frisk luft eller på någon slags besatthet, den här helgen tror jag vi håller oss till stan.