För många år sen köpte jag den här blomkrukan i Atlanta under en ett dygn lång mellanlandning. Jag reste med min pappa och vi hade varit en vecka i Västindien, vår sista semester tillsammans. Pappa hade ganska nyss gått i pension och hade flygpoäng kvar som jag tyckte att vi kunde använda tillsammans... Av någon anledning så blev våra roller ombytta under resan, jag var den som såg till att han inte brände sig i solen, drack tillräckligt med vatten etc. Av den resan påstod han sen att han mest mindes mina förmaningar, -smörj in dig med solkräm, -drick lite vatten, -sätt på dig solhatten, -lägg inte dina kläder i sanden, -nej pappa lägg inte dina kalsonger på min smörgås.
Krukan var svindyr och tung men jag kunde inte låta bli att köpa den och tycker fortfarande att den är fin. Tänk att en blomkruka kan räcka längre än en pappa, det är märkligt.
Nej, nu har jag funderat lite och kommit fram till att allt som min pappa har gjort för mig finns ju kvar. Krukan den är bara fin.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Vad tycker du?