Fina små hus

Sniglar med skal är fina, dom här samlade vi ihop i Skåne en sommar för många år sedan. Bara för att titta på, sen fick dom rymma. Att hitta snigelskal som är tomma (döda) tycks vara omöjligt. Jag hittar ibland fina svarta skalsniglar på vår gata som verkar vara tomma. Men det är dom aldrig, för strax efter att jag lagt dom i en liten skål på ett bord ute så kryper dom iväg. Samma sak varje gång, fast jag stått och försökt kika in i skalet och konstaterat det här, det är verkligen tomt. Det är obegripligt hur dom får plats längst där inne, utanför är dom ju så stora. Hur känns det att vara där inne, är det mysigt eller bara klaustrofobiskt och något dom bara tar till när dom känner sig hotade? Någon gång kommer jag nog lyckas med att hitta ett tomt skal, annars får jag väll bli som en sån där som samlar in och dödar fjärilar och sätter upp dom på nålar i små lådor. Fast då vill jag först lära mig att bevara snigelkroppen intakt med spröten uppfällda. Det är nog en hobby som kan passa en gammal gumma som inte orkar springa så fort , jag sparar den iden till mina gamla dagar.